Får lite sovmorgon idag. Men humöret är fortsatt lågt. Har svårt att se något positivt. Bara tomt.
Sambon ser på mig att det är dåligt idag. Han kramar mig mycket och ofta. Säger att han älskar mig. Det känns skönt. Och jag säger att jag älskar honom mest av allt.
Inser att det verkligen är dags att ta tag i träningen. Det är vad jag kan göra nu för att må bättre.
När sambon åker till jobb beger jag mig på cykel till träningslokalen. Det känns skönt att ha bestämt sig för att börja igen. Vädret är sommarvarmt och alldeles underbart.
Styrketräningen går över förväntan, trots några veckors uppehåll. Tar det lite försiktigt ändå så jag inte får något inflammatoriskt i en muskel. Har lätt att få det ibland.
Alla maskinerna utom en går bra. En maskin där man pressar bröstkorgen mot en halvhård kudde. Det ömmar i höger bröst. Försöker att ändra position, men det känns riktigt obehagligt när knölen kläms.
Får hjälp med en annan maskin som är likvärdig.
Känner mig svettig och nöjd efter passet. Funderar mycket då jag cyklar hem. Tänker på min "Bucket-list" och alla platser jag vill besöka. Rotar lite i känslorna kring detta. Kommer fram till att jag känner mycket stor tacksamhet över allting jag hittills fått uppleva, Alla vackra och spännande platser jag fått besöka. Snart kommer jag att få besöka Rhodos och det är en stor gåva att få möjligheten att resa dit. Jag kommer att vara nyopererad, men jag är säker på att det kommer att gå fint. Längtar.
Känner mig lite bättre när jag kommer hem. Ja jag är sorgsen och lite gråtmild, men inte så tungsint som i morse.
Tvättstugan igen. Bara att bita ihop, det måste göras. Vill hellre ut med kameran i det härliga vädret.
Fotokompisen i huset bredvid hojtar till på messenger. Hon är sugen på att ta en liten fotopromenad när jag är klar med tvätten.
Och så blir det. Vi går ut vid 20:30. Solen skiner och det är varmt och skönt fortfarande. Nere vid den lilla sjön är myggen hungriga och kastar sig över oss. Men vi viftar lite och koncentrerar oss på motiven. Blåbärsblommorna är så fina nu och det blir många bilder på dem. Det är trevligt och som balsam för själen att fota tillsammans med denna fina människa. Jag mår bra. Vi pratar lite om vad som kommer att hända med mig framöver. Det känns skönt.
Hinner sitta en stund med bildredigering innan sambon kommer hem. Han ser alltid så spänd och orolig ut innan han har fått se hur jag egentligen mår. Inser att det tar på honom att inte vara hos mig och stötta mig om jag behöver det. Men han behöver se annat och träffa andra människor. Han kan inte helt och hållet grotta ner sig i mig och hur jag mår, även om han gärna vill det. Han är så fin och jag älskar honom så mycket, vilket jag berättar för honom ofta. Från hjärtat.
Lugn kväll med lite tv innan vi somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar