Dag 22, fredag 13 maj

Ja dagens datum lämnar ju en del att önska. Fast i onsdags var det som fredagen den 13 för mig. Vad kan mer gå fel? Men förvisso kan vad som helst gå fel.

Det finns ingenting som är säkert här i livet mer än att vi föds och vi dör.

Samtal med kirurgen visar att remissen kommit fram ordentligt och är aktiverad. Tidsperspektivet är 7-10 dagar efter mammografin, då de väntar in provsvar. Får ändå en tid nästa vecka på torsdag för då bör rimligtvis svaren ha kommit, eller åtminstone preliminärsvar om de nu måste färga in provet ytterligare för att typa cellförändringen.
"OM det nu är en cellförändring", säger sköterskan.

Ojojoj, det blir en tuff vecka till!

"OM det är en cellförändring"

"Det ser inte bra ut"

Berg- och dalbana....

Tar en cykeltur ut till mamma. Där sitter vi och babblar om allt och inget. Fikar, babblar mer. Det känns skönt. Skönt att vara närvarande i samtal om böcker man läst, filmer man sett. Lärare på skolan man gick i. Det ger energi. Det ger närhet.

Cyklar därifrån med nyhämtad styrka. Solen skiner på mig idag. Vinden är kall och får det att värka lite i öronen där jag cyklar längs dammiga trafikerade gator i stan. Bilisterna ser mig och stannar vänligt när jag ska korsa en väg. Ute på älven går fortfarande vågor med vita toppar. Resten av isen ligger som ett smalt stråk och guppar i vattenbrynet. Björkarna skiftar i grönt och nu går det fort. Allting kommer att slå ut som över en natt. Längtar till grönskan, värmen, båtlivet och de små små lustiga insekterna som ibland poserar för mig när jag fotar.